Stuba Nikula: Varför offentliggör vi konstverket?

Det har skett ett misstag i vår process. Jag konstaterade detta den 1 december. Misstaget var att jag inte insåg i tid att Katariina Souris konstverk Pohjan kosketus innehåller delar som lyfter fram stereotypier när de betraktas ur ursprungsfolkets perspektiv i Finland.

Nu har jag förstått detta, och jag har försökt att hitta det bästa av de dåliga alternativ som står till buds. Skadan har skett, men hur ska vi göra för att den inte ska bli värre?

En av målningarna som används i konstverket var föremål för diskussion redan innan den presenterades, och därför betraktar jag det som viktigt att hela verket ses som en del av Lux Helsinki. Varje betraktare får – och blir tvungen – bilda sin egen uppfattning om det. När du tittar på konstverket hoppas jag att du visar värme och förståelse. Betrakta inte arbetet enbart som en samling vackra och färgstarka bilder. När du tittar på konstverket, fundera samtidigt på en verklighet där din identitet är någon annans material.

Jag vill att alla som betraktar konstverket stannar upp och funderar på hur det skulle vara att vara en del av en gemenskap vars existens dels har ifrågasatts, dels upptagits i makthavarnas kultur som en del av den. Varför upplevs konstverket som kränkande? Och varför ska en konstnär ha frihet att bestämma över innehållet i sin konst? Tankar kring frågor av detta slag skapar insikter och berikar samhället.

Jag har bett att festivalens konstnärliga ledare formulerar sin syn på saken i skrift. Han berättar varför verket valdes till Lux Helsinki. Jag hoppas att ni tar del av hans tankar och jag hoppas också att inläggen i denna debatt hjälper konstens vänner att förstå hur detta konstverk är en del av debatten om konstens roll, inverkan och ansvar.

Det gläder mig att debatten om de bilder som används inom konsten blir uppdaterad genom detta konstverk och att både publik och konstnärer blir mer lyhörda för de många betydelser som konsten aktualiserar. Samtidigt är jag bestört över den del av debatten som inte har någonting med konstverket att göra, men som ändå uppstått med anledning av det. Enligt dessa tankegångar har jag genom mitt val inte främjat en meningsfull diskussion om möjligheterna att sammanpassa konstens frihet och minoritetsfolkens rätt till självbestämmande. I stället har jag underblåst hat som pyrt någonstans i djupet.

Er, som har känt er berättigade att använda konstverket för att kanalisera ert eget hat innan konstverket ens presenterats, önskar jag återhämtning. Konstens och evenemangens roll är att synkronisera oss så att vi upplever och tänker på samma saker vid samma tidpunkt. Detta tänkande måste vara respektfullt.

Stuba Nikula
Verkställande direktör
Helsingfors evenemangsstiftelse